Det har varit lite allmänt kaos i livet. Men nu känns det som att det börjar landa. Mitt jobb går igenom en stor omorganisation och den är inte klar än på långa vägar, men jag visste att det skulle bli uppsägningar. Däremot visste jag inte hur många. Och jag vet inte än. Däremot vet jag att det är långt fler än vad jag trodde.
I det här läget skulle jag kunna jubla och hoppa och vara överlycklig för att jag är kvar, men det är faktiskt svårt. För jag kommer förlora nära kollegor som jag har tyckt om, även om vi inte sitter på samma kontor. Och utöver det så försvinner ju en stor procent av personalen, vilket självklart påverkar oss som blir kvar.
Första dagarna i veckan har gått åt till att få tråkiga besked från nära och kära på jobbet följt av chock och förvirring. Nu när det har gått några dagar känns det som att det börjar landa lite, så nästa vecka blir nog lite bättre.
Utöver det så har Gizmo sträckt sig, så han har strikt vila och sänkt fodergiva. Han är INTE glad. Turligt nog fick jag en himla massa bra tips på Facebook igår, så idag har jag drygat ut portionerna med riven morot och vitkål för att fylla ut magen lite. Och tro det eller ej, min grönsakshatande hund åt upp, tuggade febrilt utan att slänga i sig maten och ligger jättenöjd och sover. Det gjorde susen! För det är baskemig inte roligt med en hund som fortfarande är vrålhungrig efter maten och står och stirrar och flåsar på mig.
Stackars Gizmo behöver inte längre vara så hungrig.. 
Ja, nu är det snart helg och det är nog välbehövligt för många. Sedan börjar en ny vecka. Om en vecka har varit mindre bra så brukar nästa bli bättre. Så är det.
